Husens och områdets historia i korta drag.
Akalla är den nordligaste stadsdelen i Stockholms stad (kommun). Det ligger i höjd med Sollentuna och gränsar därmed också till Stockholms läns största naturreservat ”Järvafältet”. Det är ingen överdrift att säga att just Järvafältet präglar stadsdelen – inte minst eftersom grönområdet faktiskt sträcker sig som en bred kil ändra fram till Akalla Centrum.
”Akalla” heter området efter tunnelbanestationen – som i sin tur fick sitt namn efter ”Akalla by”. ”Byn” finns kvar omgiven av modern bebyggelse och ett av de äldsta husen som står kvar sägs vara byggt så tidigt som 1772. Namnet ”Akalla” har man visserligen hittat på handlingar från 1323, men det finns gravfält i området både från bronsåldern och järnåldern, så området har varit bebott mycket länge.
Den moderna bebyggelsen började uppföras i mitten av 60-talet. Då prioriterade man en ”tät och koncentrerad bebyggelse” – helt enkelt för att man skulle kunna bevara resten av Järvafältet. På det sättet är höghus väldigt mycket mer yteffektiva än till exempel radhus. En annan bärande tanke var ”trafikseparering” vilket på vanlig svenska betyder att biltrafiken skulle hållas borta från bostäderna. Här finns också skälet till att man i Akalla byggde den närmast unika sopsuganläggningen. Det är en gemensam anläggning där sopor från de olika husen i området sugs genom grova rör, under marken, till ett stort gemensamt sophus. Vips så försvann behovet av bullriga sopbilar.
I dag sammanfattar det stora uppslagsverket på Internet (Wikipedia) Akalla i följande mening: ”Today, Akalla is known to be a great suburb for families.” Och så mycket mer än så behöver kanske inte sägas.